Fraser Island

Back to my 'Australia 2005' blog

Fraser Island, Queensland, Australia
Monday, November 7, 2005

Mån 7/11: Fraser Island ep I'I'll just point it out for ye, mate' sa jag till den aboriginske busschauffören, ty i san­ning är mitt efternamn, till skillnad från mitt internationellt gångbara förnamn, för den engelskspråkige en gordisk gåta och ett energiskt enigma.

'Go ahead, mate', sa urinvånaren och klonk arrrgh screech gick växellådan. Vi nådde hamnen och bordade båten. Med från OzExperience-gänget var Jaakko, Micael och Julia. Fraser Island låg blott en halvtimme bort och snart nog hittade vårt sällskap av vanliga backpackers, ja­panska fototurister och relaxande internationella och lokala pensionärer till sina respektive guider. Vår ranger Dave[10] forslade in oss i en makalöst skumpig 4WD-buss och tog oss till Basin Lake, Lake MacKenzie och den totalt ljudlösa Wanggoolba Creek. Att gå från euka­lyptusskogen till regnskogen var som att gå in i en väldigt påtaglig vägg; gränsen var uppen­bar, och promenaden en upplevelse.

Wanggoolba Creek: Ni hör själva hur tyst den är

Wanggoolba Creek: Ni hör själva hur tyst den är

Förutom de gamla bekanta fann jag mig konversera med brittiskorna Abi & Rebecca, dans­karna Jesper & Jesper och finskorna Veera & Mia. Senare, under kvällens pizza- och pasta­smorgasbord växlades det även ord med aussien Natasha och canadensiskan Christine, och jag fördjupade min kontakt med Julia från Tyskland. Hon bekände med illa dold stolthet att hon hade, tro det eller ej, i sin ungdom besökt en David Hasselhoff-konsert.

Vi åkte på spö i biljard och var nära, så löjligt nära, att ta hem aftonens frågesport. Men, hare, cigarr, bazooka. Jag undrar hur många som på ett naturligt sätt kan avsluta en dags rese­dagbok med ordet bazooka?

Tis 8/11: Fraser Island ep IIBacon, eggs, sausages, spam, tomato, spam, baked beans, spam, spam, spam. Samt bröd och flingor och Vegemite i småpack. En minst sagt rejäl frukost stod upplagd som ett takeaway smorgasbord[11].

Vi bussades runt till fantastiska vyer vid Indian's Head, gled med strömmen i Eli Creek, under­sökte vraket Maheno, badade i Champagne Pools och hade en totalt impulsiv, out of the blue[12] flygtur i en femsitsig Cessna. Fantastiskt. Makalöst. Obsalut ferpekt. Helt klart värt alla sextio dollar.

Om man lyssnar riktigt noga, kanske man kan höra Natasha, Micael, Julia och mig nynna ledmotivet till Dok­torn kan komma

Om man lyssnar riktigt noga, kanske man kan höra Natasha, Micael, Julia och mig nynna ledmotivet till Dok­torn kan komma

Allt detta, samt god lunch, smarrig texmexbuffé på kvällen och mycket trevligt sällskap på bussen gjorde detta till en av resans mest lyckade dagar, hittills.

Och jacuzzi.

Ons 9/11: Fraser Island ep IIIEn tredjedel av gruppen hade lämnat oss, och således tog vi den mindre bussen till ställen som Stone Tool Lookout, Lake Wabby med dess branta sanddynsstränder och Lake Boo­manjin, världens största sanddynssjö.

Foton togs, sand-Ullevi byggdes och David Hasselhoff-imitationer utfördes i fejkad slow-mo­tion.

It's sand people, or worse! Från vä till hö: Jaakko, Micael och Julia

It's sand people, or worse! Från vä till hö: Jaakko, Micael och Julia

Mellan Lake Wabby och en avlägsen orange skylt låg Hammerstone Sandblow. Det var ett utsträckt, gigantiskt sandområde, och om man stod rätt och riktade och zoomade kameran rätt såge man endast sand och himmel. Dock ville jag inte gå miste om detta fototillfälle, så när bilden knäpptes kunde man även se mig, krypande i välkänt dödstörstig-man-kryper-genom-öknen-på-serietidningssätt-manér.

'Bara åttahundra meter till...'

'Bara åttahundra meter till...'

Jag reste mig dock raskt, ty Hammerstone skulle korsas. Efter avsevärt längre tid än vi räknat med nådde vi den brandgula skylten på andra sidan, och den upplyste om att Ocean Beach, där vår buss förhoppningsvis stod och väntade, låg 800 meter bort. Efter fem-tio minuters traskande upplyste en ny skylt om att Ocean Beach låg 800 meter bort. Om det var rea på "Ocean Beach 800 m"-skyltar eller om det genom en flux i tid-rum-kontinuumet är så att Ocean Beach alltid ligger 800 meter bort förtäljer inte historien, men hursomhelst blev det därefter ett stående svar på frågor som "Hur långt är det till Sydney/toa/närmsta bar/Woolworths/etc?" "Tja, 800 meter. Ish."

Skak skak skak gick bussen och snart var det dags att lämna världens största sandö. I Hervey Bay återanslöt vi oss till Pauline och sköt pool. Mellan stötarna ringde jag mina minst sagt avlägsna släktingar[13], och bokade därmed tre nätter i Brisbane med mat, säng och trolig tvätt­möjlighet hos Helen & Sam.

Back to my 'Australia 2005' blog