Mid

Tor 10/11: Didgeri... d'oh!En ny driver/guide som lystrade till namnet Matty och som var en surferdude med Heath Ledger-vibbar välkomnade oss vid OzEx-bussen. Söderut for vi, och landade i Rainbow Beach, där vi, istället för den utlovade didgeridoo-tillverkningen, tjingade boomerang. Vi fick även designa och måla våra egna, vilka lackades och torkade medan lunch åts och flerfärgad sand i varierande metamorf grad besågs.



Get bent: Kreativiteten flödar i Rainbow Beach

En del av bussens backpackers stannade kvar, och vi andra skumpade vidare till Noosa, home of the rich and/or famous. Noosa var en mycket pittoresk liten stad vid flodmynningen, så pittoresk att nästan alla beslöt sig för att stanna. Vi tog farväl av Julia (som senare skulle till Brisbane och lång tids studier, så det var det sista man såg av henne, dessvärre) och Pauline (som dock skulle vidare till Byron Bay efter Brisbane, så henne skulle jag troligtvis träffa igen).

Endast the three amigos (Jaakko, Micael och jag) bordade bussen från Noosa till Brisbane, och vi fördrev tiden med the Simpsons.

Efter att, helt utan att besöka det, passerat Steve "Croc Hunter" Irwins Australia Zoo, anlände vi till Brisbane. Jag ringde Helen, beskrev var jag var och hur, och de kom och hämtade mig. Det bjöds på steak on the barbie och jag lyckades tvätta.

Fre 11/11: Hos frisörenEfter en god natts sömn, ensam i rummet och i en stor dubbelsäng, for jag med Helen & Sam till deras respektive jobb strax utanför stadskärnan. Jag tog en promenix längs flod­stranden och pris ske lov: en frisör! Eftersom hon började med sidorna och uppepå, hade jag en kort skrämmande stund en tämligen aggressiv hockeyfrilla[14], och under resten av mitt liv kommer jag gräma mig att jag inte hade sinnesnärvaro nog att fiska fram kameran och låta henne fota mig i den tyska nationalfrisyren. Tillfället gick mig förbi, ty snart hade hon även friserat nacken.

Med kraftigt decimerad kalufs strosade jag runt i det livliga morgontumultet i Australiens tredje stad. En dagsbiljett på lokaltrafiken innebar att jag kunde glida med färjan upp och ner för Brisbane River.



Brisbane River. Något mer innovativt namn kunde de väl ändå kommit på?

New Port Park och University of Queensland besöktes, liksom South Bank och dess lagun och marknadsstånd. Jag var sekunder från att skaffa mig en LotR-tatuering (temporär), men la istället mina sista slantar på vykort och porto. Snart nog var arbetsdagen över, och åter till Samford for vi, till hemmagjord pizza och sponken[15].

Lö 12/11: BarraSovmorgon! Brekkie! Softa!

Och sedan en Queenslandsk tradition: en Saturday drive. Vi for upp i bergen, med spekta­kulära vyer och slingrande serpentinvägar. Där var även tjockt med motorcyklister, och jag fann mig än mer benägen att hyra hoj i Tassie.



Se om du kan hitta själva stadskärnan

Vidare for familjen Johnson och jag till Lone Pine Koala Sanctuary, där jag för första gången såg (och hörde[16]) naturens egen teddybjörn.

Efter ett kort besök på puben, där New South Wales' husbryggeri Toohey's hade sin ale ('Old') på fat, bjöds jag på en makalös matfisk. Barramundi kan mycket väl vara den godaste fisk jag ätit. Macallan och Talisker till ZOO TV på laserdisk och fyllesnack om musik fick avsluta min sista kväll i Brisbane.

Sön 13/11: Hippie Hippie ShakeSolen går upp tidigt i Queensland, men jag var inte långt efter. Helen & Sam körde mig till city, där jag vackert fick vänta på bussen i trekvart. Frat hette vår motormunnade dri­ver/guide och bland passagerarna återfanns, som väntat, Pauline och Micael. Dessutom hade schweiziskorna från Cairns hunnit återansluta.

Det dröjde inte länge förrän vi kom till Surfer's Paradise för ett kvickt depåstopp. I Wurrumba åt jag för första gången i mitt liv på KFC och snart var det dags för ett nytt national-parkstras­kande. Springbrook NP erbjöd bland annat Purlingbrook Falls och en skön klipp/grottformation i form av en naturlig bro. Ett vattenfall strilade genom taket och det var en underskön syn. Någon gång under hajkandets gång fick jag en fästing på benet, så pin­cetten på min inte helt schweiziska armékniv kom väl till pass.



Batcave: De riktigt rika fladdermössen hade tillgång till såväl pool som dusch direkt i grottan

Det dröjde knappa två minuter innan vi blev erbjudna gräs. Jag avböjde vänligt men bestämt och köpte istället en Bringabong-tanktop. I Nimbin[17], Nearly Normal Nimbin, var det hippies bakom varje gathörn, hippies under varje sten, hippies varthän man än såg. Cartman hade fått rascha.



Nearly Normal Nimbins mest välbesökta butik funderade på att stämma Billabong för upphovsrättsbrott

Vi hade nu lämnat Queensland bakom oss och befann oss i New South Wales. Byron Bay låg inte långt borta, och efter en snabbtitt på stan köade vi in oss till Cheeky Monkeys, mittemot mitt vandrarhem Holiday Village, och dess omtalade gratisgrill och –pilsner. Ölen flödade ur jugs, det dansades på borden (även jag, tro det eller ej) och stämningen var på topp.